...fiolårets nypon ser inte ut som de borde...

r

...

...det. Om så bara för att jag längtar efter det med varje cell i min kropp

...

...situationen, men det känns ganska omöjligt

...ett inverterat moln

...

...något som skulle kunnat ha vara ett porträtt av min far om han hade haft en stor mustach

...

Men han är väldigt bra ändå, farsgubben =)

...äpplet eller räven eller kniven eller jhonny potäta

...

Detta är vad som kan hända mitt i natten när rödvinet tagit över och huvudet har kopplats bort

...en förhoppning om förbättring

...

...en känsla jag hade igår av att sommaren är väldigt nära

 Jag har redan tagit sommarlov i hemlighet. Det känns i lilltån.


...

...20 minuter av min tid

...20 minuter av min tid

Den första inramningen. Jag ville rama in en del av min tid, min arbetstid. Jag började virka. 10 minuter tog det att virka den lilla tråden i glasburken längst bort. Och jag rullade kulor av lera (nu är de brända och därför godkända som keramik). De kulor som finns i burken närmast tog mig 10 minuter att rulla. Alltså finns det nu 20 minuter av min tid innanför den här ramen...

jaja...

det blir inte alltid som man tänkt sig... Men jag har jobbat...även om det inte har synts så mycket här. Imorgon ska jag sätta ihop den första riktiga ramen och då kommer det upp lite bilder.

Livsviktiga spontana infall

Skiss

Det kanske inte ser så mycket ut för världen, men denna lilla installation (?) blev faktiskt väldigt viktig. Eftersom jag ständigt kämpar emot min så djupt inrotade strävan mot "perfektion" blir sådana här spontana infall livsviktiga för mig.

Plötsligt förstår man varför man håller på

Dagens skörd

Det tog väldigt lång tid innan jag kom igång med leran. Jag är väldigt bra på att hitta på ursäkter för att slippa börja. Jag kan hålla på så i timmar...
Men vad härligt det är! För första gången på väldigt länge hade jag riktigt kul i verkstan. Efter några timmar vid min plats började jag till och med komma ihåg varför jag håller på med detta....med leran...
 Det kommer nog ta lite tid innan första ramen är klar ändå... Måste ju bränna och kanske också glasera. Känner mig faktiskt lite sugen på glasyr! Första veckan får bli lite producerande av keramik.

Ramar. Klart.

17 ramar har jag lyckats få ihop.

Nu har jag plockat ner nästan alla ramar jag har i min lilla lägenhet och tömt dom på sina innehåll. När jag lagt dessa med de jag hittade på loppisen får jag ihop 17 ramar, vilket känns väldigt bra eftersom jag skrev 15-20 ramar i projektbeskrivningen.

Projektbeskrivning

Projektnamn 

”Idag vill jag rama in…”

Bakgrund

Jag har tidigare jobbat en hel del med blandningen av textila trådar och keramik och då främst med broderier. Jag känner dock att jag har kört fast lite i mitt sätt att jobba med detta.

Målsättning

 Jag vill hitta nya sätt att kombinera mina två material, tråden och keramiken.

Metod

Att rama in något. Olika ramar* olika dagar. Varje ram skall innehålla något i keramik och något av tråd. Hur det är hopsatt eller kombinerat eller vad innehållet i ramen ”handlar om” kan variera fritt från dag till dag. ”Idag vill jag rama in…”

Något jag inte är säker på är om ramarna med innehåll skall sparas eller om de ska fotas och sedan plockas isär. Fördelen med det senare är att jag kan använda delarna flera gånger.

Tidsplan

För att inte fastna vid tanken att göra den perfekta ramen* sätter jag ett mål om att göra flera ramar* i veckan, gärna en om dagen (effektiva arbetsdagar), vilket borde betyda i snitt tre till fyra ramar* i veckan (många dagar går bort till föreläsningar, påsk, fackfika, städning mm). Till redovisningen för detta projekt vill jag kunna visa upp 15-20 olika ramar med innehåll.

*= hela verket, inklusive innehåll

En bra början

Detta får alltså bli en blogg där jag visar mitt projekt "Idag vill jag rama in...". Igår skulle projektbeskrivningen vara inne. Jag mailade iväg den 23.59. (Inte ett skämt, min kära mor är vittne till detta)

Överst på listan står införskaffandet av ramar. Därför får dagen börja med en loppisrunda. Förhoppningsvis kan jag lägga upp bilder på fina ramar ikväll.

En nystart på tisdagsnatten

Jag har just läst min systers blogg för första gången. Hon har haft den i ett halvår nu. Jag grät. Så lika vi är. Jag är så mycket hon. Eller kanske är hon så mycket jag. Hon skrev på ett ställe att hennes syster numera är en konstnär inom många plan... Om hon bara visste... Hon skriver om sin rädsla att visa det hon gör. Om att göra fel. Om att folk ska kritisera det hon älskar.

Jag är mer rädd nu än någonsin. Rädd för att göra fel. Om man inte har något annat måste man ha rätt. Då finns inget utrymme att rätta. Att klaga på. Inget att ta fasta på. Inget blir intressant. Platt. Vart är mitt mod? Vad måste jag göra?

Känner materialen som heliga. Vågar inte bryta. Inte på riktigt. Inte våga. Så jävla rädd. Släpp för i helvete! Du duger! Det måste jag göra. Jag har ju inget annat. 

Tänk att man fortfarande är lika mycket en osäker liten människa. Men jag är trött på att gömma rädslan och osäkerheten för världen omkring mig. Trött på att helatiden behöva framstå som en säker pelare. Konstant. Alltid bete sig som man förväntas. Det får vara slut på det nu. Jag gör en nystart på en tisdagsnatt. 

Tack min underbara syster för att du vågar!